JuliaMariaÖberg

Tårar brinner bakom mina ögon. Hur kan jag orka med det här? Bli trackad för vilken stil jag har, för att jag har min egna bästa vän? Folk frågar hur jag orkar lägga ner tid och energi på allt som händer, men vad ska jag göra då? Stå och ta emot hela tiden? Jag orkar inte allting och kämpar för att klara en enkel dag i skolan. Alla blickar, ord, tomma leenden, fejkade skratt - jag vet allt ni döljer för mig. All skit ni snackar om mig, ni tror verkligen inte att jag vet. Bullshit..
Jag tar emot allting varje dag och sen bryter jag ihop tillslut. Varför håller alla på? Ingen accepterar det? Jag får höra ofta "ånejj, julia du är emo", bara mina riktiga vänner håller mig hel, och dem vet vilka dem är, ni är riktigt älskade.
Varje dag tvingar jag mig till skolan, den enda platsen jag känner mig trygg på, och sen börjar det här igen. Jag trodde det hade fått ett slut?

Jag har alltid gett råd, men aldrig lyssnat på dem själv. Det här tar kål på mig och jag mår skit varje dag. Få ord som "jävla emo, du är homosexuell" skrikande efter sig gör inte direkt att jag vill gå tillbaka dit, och att ingen tror på mig. Säger att allt är OK och att jag ska strunta i dem, hur tänker ni?! Hur ska jag kunna strunta i något som fortsätter varje dag?

Jag litar inte på vuxna, så hur ska jag kunna vända mig till någon? Jag har försökt, men när jag förlorar tilliten till dem som står mig närmast, är det försent. Jag litar på några få och jag hoppas dem vet vilka dem är.
Jag älskar att leva men inte såhär, men jag tar mitt liv som det kommer, och det finns ljusa stunder, men jag vill bara glömma..