JuliaMariaÖberg

Har ni någon gång känt den där känslan när ni är så glada att ni bara vill gråta? Jag fick den känslan för ungeför 20 minuter sen och den sitter i! Under tiden Janne och Amanda var här så fick min mamma ett samtal... hon kom in i rummet där jag och amanda satt och bad mig skriva mitt mobilnummer, jahapp vad skulle hon ha det till nu då?! Jag fick en känsla i kroppen av att det kanske var min syster? Jag har 2 halvsyskon på min pappas sida som jag inte har haft någon kontakt med på 10 år kanske? Men tanken skakade jag av mig snabbt, och mamma lovade att berätta senare. Sen när jag, mamma, janne och amanda satt och åt efterrätt så kom det där upp igen och jag frågade mamma vem det var som hade ringt och varför hon behövde mitt nummer, hon sa att vi skulle ta det sen och utan att jag tänker mig för så frågar jag "Var det syster yster?" som om det hade varit det mest naturliga i mitt liv, vilket det absolut inte är! Och hon tittade på mig som om jag hade läst hennes tankar och jag blev lite fundersam och rädd men som svar fick jag "inte riktigt, utan det var din bror". Jag tror mitt hjärta hoppade över ett skutt! För första gången på 10 år ska jag få höra en röst jag inte hört på 10 år.
Min älskade bror ska ringa mig..!